Åå va skönt att komma hem. Dagen började med att åka från Sigtuna till Lidingö, från Lidingö till stan. Skulle som sagt försöka hitta lite 70-tals kläder, men det gick inge vidare. Åkte sedan hem till Philippa på Karlaplan och åt middag, busade. Efter det träffade jag upp brodern min för att catcha up. Kom hem från stan för ca 20 minuter sedan och hade tänkt mig sätta på nån soft film, krypa ner under en filt och somna. 

 

Stötte även på en gammal vän på bussen på väg hem. Fick mig att inse hur mycket alla har förändrats sen bögis. Fick mig att fundera över lite saker, om jag själv har förändrats. Lite svårt att veta, det är väl upp till andra att avgöra om man har det eller inte. På utsidan är jag nog samma person, men jag har förändrats internt. Jag är mycket lyckligare där jag befinner mig nu än vad jag någonsin var på högsätra. Visst, det finns dagar då jag mår dåligt och jag kan inte direkt säga att mitt självförtroende har blivit särskilt mycket bättre, men jag trivs. Jag trivs riktigt bra.

Jag har lärt mig av mina misstag i bögis och vuxit som person. Jag har lärt mig att acceptera de saker i livet som jag inte kan ändra på, och att uppskatta det som är bra. Visserligen är allt inte perfekt, och det kommer förhoppningsvis aldrig vara det, för vad är livet utan lite problem? Men skillnaden är att problemen jag har nu lyckas inte ta över mitt liv. Kommer ihåg på bögis hur man kunde ligga uppe nätter i rad och tänka på samma jävla meningslösa bråk, hur det var det ända man snackade om varje rast. Sån jävla slöseri med tid! Inte fan blev man lyckligare av att analysera kring idiotiska bråk eller andras problem. Det sorgliga är att det tagit mig sexton år att inse det. 

Har även lärt mig att acceptera att the past is the past och det lönas inte att tänka på det förflutna heller. Jag fokuserar på nuet och hur jag själv mår, och inte på saker som har hänt och som jag inte kan förändra.

Jag tror att vi alla behövde komma ifrån högsätra. Jag fick en fresh start på Sigtuna och det vore en tragedi att inte ta vara på den. Jag blev så glad av att höra att min gamla vän hade det bra i sin nya skola. Ren genuin glädje. Det var ovanligt i högsätra att jag kände mig riktigt glad för nån annans skull. Mest avund, jag ville också vara lycklig. Nu behöver jag inte känna avund längre. Och det är nog det bästa av allt.