Har typ absolut ingenting att skriva om, så tänkte skriva ett lite mer informerande inlägg om något ganska stort i mitt liv. Eller, stort och stort. Stort för en femton åring i alla fall!

Som ni nog har förstått så ska jag jobba på Abercrombie & Fitch i sommar. Tänkte nämligen berätta om hur jag fick det jobbet!

I julas var jag och familjen i London. Som julklapp åkte jag mamma och pappa runt i London, och jag fick välja ut vad jag ville ha. Just den dagen var jag ganska sliten. Minimal smink, ofixat hår, mjukisbrallor, ja ni fattar. Vi gick in på Abercrombie för att leta lite där, dessutom ville jag så sjukt gärna visa för pappa hur episka deras butiker är. Har alltid skämts lite för att gå in i deras butiker, då människorna (särskilt killarna) är verkligen otroligt snygga, och jag känner mig alltid ganska underlägsen, ja, kalla mig ytlig.

Så ja, där stod vi i abercrombie butiken, jag, mamma och pappa. Sedan märkte jag hur två av arbertarna stod och pratade och kollade åt mitt håll. Självklart förväntade jag mig ingenting, jag tänkte inte ens tanken. Sedan gick en av arbetarna fram till mig. Fortfarande hade jag ingen aning om vad som var på väg att hända.

Hon intoducerade sig själv som managern, och en tanke växte fram i mitt huvud. Kunde det här hända på riktigt? Hon fortsatte, sa att jag hade perfekt utseende för att jobba på Abercrombie, och att de gärna skulle vilja ha mig på deras ''team''. Drömde jag? Det som just höll på att hända, var något som aldrig skulle kunna hända en som som mig. Hade de tagit fel tjej? Eller kanske sett fel? Men nej, det hände. Hon gav mig ett litet kort från abercrombie, där hon skrev ned den informationen jag skulle behöva. Ännu en gång påminnde hon mig om hur bra jag skulle passa in.

Mamma och pappa var såklart jätteglada för min skulle, och jag var ju självklart helt euforisk, då jag aldrig hade trott på miljoner år att jag skulle frågad! Men det var inte slut där. Jag skulle behöva gå på en interview, så någon månad senare reste jag till London, för att hälsa på min mamma, och passade på att gå på en sån interview.

Vi satt i ett mellanstort rum, kanske 25 styckna. Det syntes att alla var nervösa, och förövrigt sjut snygga hela bunten. Det fanns vissa seriösare, som hade tagit med sig deras modell-portfolion, och sedan sådana som hade kommit helt oförberett. Mina förhoppningar var inte höga. Jag hade fått reda på att de höll tre intervjuer om dagen, fem dagar i veckan. Det var alltså 375 personer i veckan, som ansökte om några få jobbplatser, hur stora var chanserna att jag skulle få jobbet?

De började ställa lite standard frågor, och det pågick i kanske 1 timma. Sedan sa de att ifall man hade fått jobbet skulle de höra av sig via mejl eller telefon inom två veckor. Ifall de inte hörde av sig, hade man inte fått jobbet.

Jag satt nervöst och väntade i två veckor. Efter första veckan började jag känna mig tveksam. När det hade gått 13 dagar, var jag nästan helt bombis på att jag inte hade fått jobbet. När det hade gått fjorton dagar så var det uppenbart. Självklart blev jag väldigt ledsen, men jag försökte komma ihåg att att bara bli frågad var en ära.

Dagarna gick och efter ett tag hade jag nästan glömt bort det.

Drygt två veckor senare befann jag mig återigen i London. Jag vaknade upp en morgon, och av en slump kollade jag mina mejl. Jag såg namnet Abercrombie & Fitch högst upp. Var det här någon reklam eller så tänkte jag? Jag var nära på att gå vidare, men valde ändå för att läsa mejlet, och det stod något i stil med detta:

''Hej Ella,

Vi har försökt nå dig via telefon, men det nummret du gav oss var antagligen fel. Vi skulle vilja erbjuda dig en position i våran Abercrombie butik, ifall du fortfarande är intresserad av jobbet ring eller mejla tillbaka.''

Var det här ett skämt!? Två veckor hade gått och inget mejl, och sen nu efter en månad! Jag kunde inte tro det. Av alla de människor som hade ansökt om jobbet, hade jag fått det! Och till och med efter en månad, då de hade kunnat hitta någon annan, valde de att söka upp mig. De ville ha mig.

Så ja, där har ni det, så gick det till. Glömde förövrigt att berätta att när jag var i Abercrombie's syster butik Gilly Hicks, veckan då jag fick mejlet från Abercrombie, blev jag också ''scoutad'' alltså, jag blev frågade där också! Det var ju pricken över i:et. Än idag förstår jag fortfarande inte varför de ville ha mig, men jag är sjukt tacksam, och tror att det + New York kommer att göra min sommar riktigt jävla bra!